I går när jag höll på att rensa och ansa lite runt min ena pergola, den som vi snickrade i våras, hände det plötsligt …klipp…och så hade jag klippt av en av de längsta och finaste stammarna på Klematisen ! Näääe….f-n……alla svordomar som finns i den här kroppen och tro mig det är många, flödade ur mig i samma takt som livskraften flödade ur min klematis ! Nu när de precis har nått varandra på mitten av pergolan och har massor med knoppar !
Vad gör jag nu ?!?!? Bättre brödlös än rådlös !
Panik, sorg, ilska, uppgivenhet….tänk vad känslor ens trädgård kan väcka.Men så kom jag på det, rädda vad som räddas kan…in i huset och hämta….en petflaska, modell mindre !
Ner med den avklippta änden i vattnet och så en ståltrådsögla runt halsen förankrad i pergolan ! Nu så ! Läxan blir: titta väldigt noga att rankor,blad och grenar du klipper bort har en ände och hur det ser ut i dem båda ! Nu hoppas jag att den med vattnets hjälp ska orka blomma i allafall….
Man kan ju bara hoppas !
Elisabeth
Hoppa till innehåll
Du är inte ensam om det. Jag har både klippt av klematisstänglar och annat. Häromdagen fastnade jag i en vit rudbeckia som gick av. Och en tomatkvist.
Flytt av liljor är inte heller kul. Ofta gräver jag för grunt! Vi har väl för mycket växter. Och för bråttom!
Skönt att veta att man inte är ensam om sånt 🙂 Förmodligen har vi det!