I går när jag höll på att rensa och ansa lite runt min ena pergola, den som vi snickrade i våras, hände det plötsligt …klipp…och så hade jag klippt av en av de längsta och finaste stammarna på Klematisen ! Näääe….f-n……alla svordomar som finns i den här kroppen och tro mig det är många, flödade ur mig i samma takt som livskraften flödade ur min klematis ! Nu när de precis har nått varandra på mitten av pergolan och har massor med knoppar !
Vad gör jag nu ?!?!? Bättre brödlös än rådlös !
Panik, sorg, ilska, uppgivenhet….tänk vad känslor ens trädgård kan väcka.Men så kom jag på det, rädda vad som räddas kan…in i huset och hämta….en petflaska, modell mindre !
Ner med den avklippta änden i vattnet och så en ståltrådsögla runt halsen förankrad i pergolan ! Nu så ! Läxan blir: titta väldigt noga att rankor,blad och grenar du klipper bort har en ände och hur det ser ut i dem båda ! Nu hoppas jag att den med vattnets hjälp ska orka blomma i allafall….
Man kan ju bara hoppas !
Elisabeth
Hoppa till innehåll
