Riddarsporrar

 
Delphinium. Vad jag har förstått så delas de in i två grupper :
Belladonna-gruppen ( Praktriddarsporrar) de äldre praktriddarsporrarna 90-120cm höga bjuder på sorter i främst de blå tonerna.
Elatum-gruppen ( Trädgårdsriddarsporrarna) med Pacific Giant sorterna som blir riktigt höga 150-170cm.
Jag älskar dem allihop ! Kanske just för att de är så höga och pampiga, så vackra och så sköra. Men det är ju också det som gör att de är så svåra….En enda dag med hård vind eller ett regn gör att all väntan förstörs på ett ögonblick ! Man försöker att stötta dem i tid varje år, med kvistar, bambupinnar, armeringsstörar, buskstöd  ja, allt vad man har till hands och som kan användas till stöd. För stöd måste de ha ! Och ändå när man har vaggats in i ett falskt lugn då vrider vinden…det blir årets regnigaste period, eller så råkar man som jag gjorde ett mycket torrt år…sätta på vattenspridaren över landet ! Men DET MISSTAGET gör jag ju aldrig om igen!! Lesson learned the hard way !
I år var det ett katastrofalt år för Riddarsporrarna, först älskade de den regniga våren och försommaren och växte så det knakade för att sen när de stod i sin bästa prakt, regna och blåsa av….suck….vad är väl en bal på slottet ? Plockade in så många i buketter som möjligt…men de står kort tid och skräpar mycket !
Varje gång detta händer tänker jag att jag inte ska skaffa fler…och varje gång jag ser en ny vacker färg så väcker de habegär och hur jobbiga de kan vara glöms bort som genom ett trollslag !
Har sedan tidigare en riktigt mörk lila med svart öga, etiketter sparades inte på den tiden och den var min första kärlek. Skulle kunna vara en ” Black Night”.
   
Denna första planta har gett upphov till tre nya plantor som blev lika sin mor !

Detta är den enda av mina Riddarsporrar som står stadigt i sig själv och i sin buskform men så är hon säkert femton år gammal också och en ålderstigen dam som kräver respekt !
  
Min andra kärlek , lilarosa ” Astolat” med sitt polkagrisrandiga öga..

I våras köpte jag ….ja…jag köpte fler ….Två stycken vita för det hade jag ju inga tidigare…Valet föll på ”Galahad” .
  
Har länge velat ha några av de blå Riddarsporrarna, de finns i en massa olika blå nyanser. Fick frön ifrån min granne och sådde i våras. De kom i från en helt blå och en blå med vitt öga. Förväntansfull såg jag hur två av dem skulle hinna blomma redan nu…för att slå ut och bli VITA….
  
Nu hoppas jag att några av dem ska bli blå i alla fall !
Annars får jag väl köpa mig några 😉
Elisabeth